Den här dikten skrev jag som tröst till en mycket god vän. Hon är vuxen, men vi är goda vänner ändå. När hennes pappa fick ALS bestämde jag mig för att skriva den här dikten till honom, eftersom han gillade mina dikter. Men han hann dö innan dikten blev färdig, så jag ändrade slutet så den blev skriven till henne istället.

Till minne av Bo

Livet är en rosenknopp
ett hjärta fyllt med tro och hopp
Livet är både glädje och sorg
tunga stenar i en bröstkorg
Livet är både tårar och svek
men ibland kan livet vara en lek
Livet är fyllt med mod och list
en tävling där man ej vill komma sist
Livet är vågor som slår mot en strand
livet är en båt som ej kan finna land
Livet är en blomma vacker som dagen
men även den är ful under lagren
Livet är ett skämt man kan skratta åt
men också mycket lögner och gråt
Men även om du livet tål
så har det ju också sitt mål
En fälla man lätt fastnar i
och plötsligt är livet förbi
Men ge inte upp, utan kämpa emot!
Tillslut upptäcker man att det alltid finns bot
Vänner, familj och livskraft är dessa
de hjälper för det mesta
Man ska inte glömma, utan minnas
för en bättre värld än denna lär det ju finnas
Och även om ens hjärta aldrig blir helt
kommer han alltid att finnas kvar
till alla dina sista dar
Nu har du något att längta till
och du kan nå honom när du vill
Han kommer alltid att höra
även om han inte kan svara
Han kommer invänta dig
tills det också är dags för dig att fara

2/6 2005