Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Dovt skrikande tystnad

Jag hoppades att min tystnad skulle tala.
Det gjorde den inte.
Därför blev jag tvungen att hitta ord.
De sa ännu mindre än tystnaden.

Jag ville visa något med min spruckna röst
Men den var intetsägande.
Och snön som knastrade under våra fötter
Fick istället ta emot bådas förtvivlan.

Nästan besegrade är vi
Trots alla halvhjärtade försök.




Fri vers av Fitore
Läst 470 gånger
Publicerad 2006-03-29 22:43



Bookmark and Share


  Sebastian Lönnlöv (sidhe)
Den första versen säger mycket om ord som vi nog alla känner igen oss i - men jag har aldrig sett det formulerat så bra! Och nej, tystnaden talar inte som vi så ofta hoppas. Tack för påminnelsen!
2006-04-04

    sara-ingeborg
va fin den här var. och sorglig.
2006-03-30
  > Nästa text
< Föregående

Fitore