Ibland när du sov så fridfullt och sött
med din förrädiska sjukdom
så var vi tvungna att kolla om du dött

Din utveckling stod ibland still
men du kämpade dig framåt
lärde dig allt du skulle och mer därtill

Morfinet gjorde dig glåmig och dåsig
tröttheten spred sig inom familjen
vara uppdaterad var svårt, man kände sig så båsig

Benmärgsprov varje månad, cvk, sen centralport
mitt i allt en resa till Stockholm
för den kunde inte sättas in på vanlig ort

Livet hängde ofta på en skör tråd
febern var hög och infektionerna avlöste varandra
läkarna ringde runt och sökte goda råd

Du samlade vätska i hjärtsäck och lunga
nästa gång torkade du ut och var så gott som slut
för oss var alla dessa besked så tunga

Alla tusentals timmar på detta lasarett
vi såg hur du kämpade febrilt
ville bli kvar men det var inte lätt

En natt svävade en ängel i ditt rum
väckte dig och lekte med dig och dina saker
hon var död, men väldigt levande, hade väl inget hum

Rädsla över om du skulle hämtas
eller om hon vägledde dig att stanna

vanmakten vred om, vi visste aldrig vad som kunde väntas