som ett trasigt klockverk
stammade du fram orden
som
alltid legat i luften

med darriga händer
rörde du vid ämnet
som
alltid funnits runt hörnet

du lät mig dansa i en taktlöshet
som
aldrig riktigt varit min

låtit mig gå vilse i ett tillfälle
som
aldrig tillhört mig

orden stjäl jag ur din mun
skyndar på hela processen
sju år behöver inte bli fler

jag gråter över ensamheten
som
om jag fått leva i tvåsamheten
du gråter över beslutet
som
om du någonsin velat stanna kvar

jag kallar det ett uppbrott
som
om jag någonsin fick vara tätt intill.

men du kallar det att göra slut
precis
som om vi någonsin hade en början