Jag jagar ord, stora som små för att förstå
mitt huvud är en låda av leda som vill förföras
älskar att äska, få grunna och spinna, går igång
av filosofisk extas med byggsatser som klimax,
tillfredsställelsen är flyktig, tomheten tar vid,
mätt blir jag inte förrän jag är död,
då jag inte längre pulserar och vibrerar
som sökande samlande i rymden,
suger efter energi som en kvasar, men ger
lika mycket som jag hungrigt tar,
efterlämnar i mångas mörker ett samlat sken