Förmiddag. Lördag. 

Sitter ute och bygger bon. Läser texter, känner nakenheten krypa in. Smärta, sökande, längtan och hem. Att hitta hem. 

Det finns så många ord att vila i, så många fraser unika att läsa. Historier att flyta på. Det lilla skrivet som om det är det största. Språk som övermannar och svävar. Jag kan bara lägga mig ner och föras bort. Hittar nytt. Hittar det som känns igen. Ingen fumlar. Ingen snavar. Om det inte är medvetet. Förståss. 

Att skriva är mäktigt. Att få läsa ännu mer så. Så jag läser. Känner mig mäktig. Och tacksam. Bland gamla vänner och nya. Tacksam att jag får berätta vad jag känner och tänker i upplevelserna jag får. 

Lunch. Lördag. 
Tror livet säger hej. Vad ska du göra nu?

Uppfylld. Värmd. 

Jag tror jag ska leva lite mer idag. Nu när jag har många fler bon att vandra mellan.