Jag borde skämmas. Men vad ska en gumma göra då? Är man född med livlig fantasi och förbannad med ben som inte bär längre, sitter man här och tittar ut genom fönstret. Innan gubben gick bort, ordnade han med sänkt diskbänk och annat anpassningsbart så kaffe har jag. Och radion så klart. Kaffe smakar så mycket bättre med sällskap. Det har jag. Vinkar till grannarna. Håller ett öga på skatparet som bygger frenetiskt. Ritar gör jag också. Helst skator. Skriver lite så där spontant. Helst om människor jag ser. Utan att veta något om dem, utan att de vet, låter jag dem vara hjältar eller bovar. Jo, romantik finns också. Jag har minnet i behåll. Och kanske blir det lite mer intimt. Ibland. Jag borde nog skämmas. Men det gör jag inte. För vad ska en gumma göra hela dagarna? Annat än drömma och fantisera?