Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Fortsättning på Cecilias äventyr...


Cecilia funderar.

 

Julfest imorgon. Jag har inte lust alls. Det är skönt att sitta här hemma och bara fundera och låta tankarna vandra. Och det ska gudarna veta att jag har massor att fundera över. Han sa att han älskar mig. Visst borde jag vara lycklig. Eller? Min nya vurm, lagrad mörk rom med smaker från sol och hav och jord, lenar ända ner till fötterna och upp till de grå små som ska funka no matter what men nu bara är slöa och ovilliga. Hur jag än försöker hålla kvar en tanke så misslyckas jag. Jag älskar dig. Och om, om allt var annorlunda, då skulle jag vara lycklig. Men han är gift. Hon har studsat tillbaka. Eller försöker i alla fall och jag har flyttat hem igen. Han vill inte ha henne där men hon är förändrad och ger barnen hur mycket tid som helst. Nä, vi hade inte sex. Nä, jag svarade inte på Joakims kärleksförklaring. Jag hann inte. Anneli bultade på dörren och magin var bruten. Jag tog en taxi hem. Vi sms:ar och pratar hela tiden men allt är annorlunda nu. Så nära. Så jävla nära att få en man att kunna älska, lita på och känna mig riktigt speciell med och dessutom få en familj. Ja, jag erkänner. Jag saknar dem alla så jävla mycket.

Jag är fortfarande ledig på fredagar. Året ut som Alex och jag kom överens om och jag ser ingen anledning att ändra på det. Imorgon är det fredag och jag ska äta lunch med Joakim. Vi har inte setts på nästan två veckor. Jag längtar efter honom men jag vet inte hur det kommer att bli. Hur vi kommer att vara. Inget är som det var. De har varit hos advokaten och lagt in om skilsmässa. Jag tror att hon insett att om hon är borta för mycket så mister hon barnen. Inte för att han skulle beröva barnen sin mamma men det är helt klart att de är tryggare hos honom i den miljö de alltid varit i.

Hennes min, när han öppnade dörren den där kvällen, oj om blickar kunde döda. Som en målinriktad missil med kurs rakt mot mig. Det lustiga är att jag nästan kände det som att hon kom och trängde sig på. Och hon hade inget för de där blickarna för jag stod rak och bara mötte dem. Det var hon som slog ner blicken, inte jag. Jag har inte gjort något fel. Fan vad jag saknar honom.

Nu är jag helt snurrig och tack och lov att det är lördag och jag kan vila. Ska ut och handla lite, ta ett långt bad och sen vet jag inget mer. Imorgon, middag hos föräldrarna. Idag är en dag för funderingar. Igen. Igår, jag vet inte ens var jag ska börja. Klockan åtta ringde Anneli och skrek i telefonen. Hur kunde jag ha vänt hennes man, HENNES MAN, mot henne? Hur kunde jag? Jo hon visste minsann att vi hade haft sex och planerade att flytta ihop och bla bla... Jag sa bara att hon hade fel och sen la jag på. Jo, jag knäppte bort henne mitt i en mening. Om hon var arg innan så måste jag fått henne att fullkomligt koka över. Jag var en halvtimme för tidig till vår lunch. Stod och väntade i kylan. Han var också tidig som tur var. Vi köpte varsin baguette och gick hem till mig. Vad vi hade att prata om var inte för andra att höra. Han var ursinnig. Vi åt och pratade. Barnen hade sagt något om att vi hade kramats och att jag bodde där och från det drog hon slutsatsen att vi hade ett förhållande. Hon hade stormat ut och sagt att detta skulle advokaten få reda på, räkna med det du! Sen satt vi där. Tittade på varandra. Ursinnet hade lagt sig men jag såg att det fanns innanför och jag förstod att jag måste få honom att lugna sig. Han hade sjukskrivit sig för han kunde inte sluta tänka på det. Jag la min hand på hans. Han ryckte till. Ögonen började glöda. Han reste sig och drog upp mig och in i sovrummet. Nej sa jag. Inte så här. Inte nu. Allt jag fick till svar var ett bröl. Fattade jag inte hur han längtade efter mig? Hur mycket han älskade mig? Hur han drömde om mig varje natt? Han förde ner min hand mot hans kön och han var stenhård. Fattar du? Jag slängde allt vett åt sidan och gick ner på knä, knäppte upp hans byxor och släppte ut hans lem. Smakade på honom. Han stönade. Drog upp mig och kastade ner mig på sängen. Drog av mig kläderna och särade på mina ben och tryckte sig in hårt. Allt ursinne gav han mig och jag klagade inte. Efter några minuter saktade han ner. Han hade redan gett mig tre orgasmer. Förlåt, sa han. För vad? För hans ursinne och för hans behov. Jag sa, tyst nu och kom. Släpp allt och kom. Kom i mig älskling.

Tre timmar senare gick han. Jag duschade och gjorde mig i ordning till julfesten, som jag inte ville gå till alls. Alex flirtade med mig och ville gå till kopieringsrummet, vilken jäkla klyscha, men jag sa att jag inte ville och han nöjde sig faktiskt med det. Joakim skickade ett sms och jag gick undan och hamnade i korridoren. Utanför kopieringsrummet hörde jag ljud. Åh Alex, piprösten tillhörde den nya assistenten. Jisses vad den mannen kör på. Jag gjorde det enda rätta. I mitt tycke då. Jag knackade lite bryskt och sa att jag hade huvudvärk och måste åka hem, tackade för festen och ursäktade att jag störde. Lite taskigt kanske men fan vad skönt att slippa honom. Nu ska jag nog ta mig ut och fixa lite saker. Sen vila. Jag behöver det.

 

 




Prosa (Novell) av Erika H
Läst 520 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2016-09-26 15:26



Bookmark and Share


  Elina Vacker
Hej Cecilia.

Du verkar då alltidstrula till det med relationerna, så även denna gång. Men du är ju inte otrogen, det är det ju Joakim som är, det är hans business. Men det påverkar, inneåller längtan och vankelmod. Men det ärväl inte hela världen att du tog dig ytterligare ett smakprov på Joakim (lunchen blev en baguette blev ett rum blev en säng). Du skildrar veligheten i att både ha och inte vilja ha med finess.
Däremot tycker jag det avslutande stycket blir lite platt, det hade nog kanske kunnat bli ett mer utbyggt avsnitt för att ytterligare beskriva relationen till Alex, hennes ex. Hon knackar på bryskt, varför då? Lite svartsjuka mitt i alltihop? Varför måste hon meddela honom att hon vill åka hem? Varför är det skönt att slippa honom?
2016-09-27
  > Nästa text
< Föregående

Erika H