Hemmet byggs på sankmark
allt till sin spets, full panik
hantera kaos kräver stark
porslin får vingar omkring skrik

Sliter sitt hår
jagar sin skugga
biter ihop, fäller inte en tår
måste få ihop det, få allt att kugga

Skäller ut alla runtom
less på svek och intrig
på alla möten hon med sanningen kom
det tål ingen, outtalat förklarades krig

Ensam mamma, daglig kamp
känner att hon ständigt brister
fattar inte att det kallas damp
självmedicinerar, fastnar i ett klister

I telefon svarar hon: "Dramaten"
djur, barn, leksaker, stök o klet överallt
letar lösningar får att få ihop till maten
städar på nätter, inte ens för sömnen gör hon halt

Förtvivlad att hon inte ryms i sitt egna liv
men saken får bero
drömmer om att studera, få ta detta kliv
dyrkar framtiden, där lägger hon sin tilltro

Men med ett nu som ständigt tär
överilade beslut
glömmer alla dem hon håller kär
står bara inte ut

gör det hon gjort så många gånger förut