Herregud

vad ska då finnas kvar av mig

när alla har rånat mig

på känslor

Det bränner som eld i strupen

efter fickpluntans metalliska kyss

"Håll mig sällskap bara en liten stund"

säger jag

och de gör det

bara en liten stund, eller ofta en lite längre stund

så pass lång att jag vågar börja hoppas

att de kanske ska stanna ännu lite längre

kanske för gott

men aldrig att de gör det

och för varje gång blir jag en 

än mer förbrukat kvinna

så lite värd

så liten värld

ryms i mig nu

Och jag knyts ihop

tillsammans med

mina ensamma lördagsnätter

Fickpluntan vilar under kudden,

får inte en blund