Så var det november igen.
Det är en vacker månad på sitt sätt.
Skogarna får ett sånt lugn och
en sån dysterhet över sig.
Flyttfåglarna har gett sig av och
över myrarna brinner en stilla brand.
Det ser ut så av det rödgulbruna
och vissna gräset.
Och det tragiska i livet får lite av
en välförtjänt hjältegloria över sig.
Lite som att vandra på en kyrkogård,
och andas in lugnet och vemodet.