Du, solros som ensam står
Lys upp den svarta vyn
Släpande, stumma drömmar
Du, min fana kriga mot skyn

Frusna minnen som ej får berättas
Bryt de kedjor som håller natten
Där viskningar ej längre ekar
Lys upp den glömda skatten

Låt oss sväva blint
Glömma höjdens fasa
Lyssna till ord som ej får höras
Låt oss sedan rasa

Vakna upp! Ropa ut!
Med styrkans eviga eld
Där ingenting längre tystas
Är den sista tår fälld

Du, solros som ensam står
Där den sista isen smält
Ändlös och evig
Du, min fana växer på öppna fält


©Varja Linnea Askeland