Olydig och obstinat
sitta länge i långsamt
torde tukta liten krabat

bet ihop på stolen
arg över orättvisa
hatade hon i kjolen

liten, ledsen, men utan tår
tanter talade 
kallade jäntan svår

flög uppför, o mellan vägg
av egen kraft, o hennes
måste bli pli på ättelägg

randig rygg
hjärtat hoppade av henne
slagen med galge, blev skygg

mormor, moster, fröken
önskade att de såg
barnmisshandel av spöken

Olydig och obstinat
agan tog barndomssagan
otrygg, hatisk och rabiat