Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vid strandlinjen

Där, vid strandlinjen -
en stilla glans, ett upplyst dis
gränslöst som havet.

Man tvekar
men fåglar rör sig i gemensam kontakt
med det stora nätverk som förbinder oändlighet med oändlighet
och signalerar att man står vid randen av en födelse
för att klockan rör sig förbi tiden

Man tvekar
men plötsligt böjer sig det ljusa gräset
för en vind som är ett andetag
och i gluggar mellan stråna anar man
det gigantiskt stora inombords

sedan tar man steget över tröskeln
fast det nästan inte märks
man bara lyfts uppåt av ljuset
medan man smälter in
i lugnet inuti som inte väjer för något.

Höjd över gyttret ovanför strandlinjen
vänjer man sig vid det oerhörda
och förnimmer verkligheten
där allt befinner sig i allt

medan sinnesförnimmelserna slätas ut
och man blir ett med det ordlösa
där det allra största finns.




Fri vers av Cadena
Läst 450 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2015-07-21 13:59



Bookmark and Share


  Minkki VIP
Vackra bilder - "lugnet inuti som inte väjer för något" wow! att smälta in i det...

"man" gör för mig texten mindre intressant. Kanske möjligt med en personifiering - han/hon/ om du inte vill skriva jag? Hur skulle det sitta med "någon"? Nej, det sitter inte hela vägen...
2015-07-26

    ej medlem längre
Det började Så bra

Där, vid strandlinjen -
en stilla glans, ett upplyst dis

sedan blir det en upprepning, det känns igen om man säger så...

riktigt fint skrivet, men jag är skeptisk till innehållet
2015-07-26

  Lars Hedlin
Vackert och briljant!
2015-07-22

  KYREUS of Sweden
Skickligt!
Serent!
Stilfullt!
2015-07-21
  > Nästa text
< Föregående

Cadena
Cadena