Vi dök så vackert och graciöst ner på vår jord
utelämnade åt tur och tillit, landade tätt intill
som svajande frökapslar på en lekplats i det blå,
kärleken i centrum, en krumelur kallad dubbelhelix

på bevattnad bas bor vi,
rotar oss i saltad balans,
slår ut som kosmiska blommor

den enes existens hänger på den andres,
vi hör samman, sitter ihop
särade och enade av expansion och gravitation
en kedja av utbytbara länkar - stunder till låns 
i svävande eon

~

~

~~~

~~~~~

~~~~~~~~

~~~~~~~~~~~~~

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

fjärilsvingar i kaosregn, en härlighet som manar mirakel 

~tal

~~formel

~~~algoritm

råd bot på rädsla, fröjdas bland gelikar,
njut och föd i förtröstan, andas atmosfär,
frånvänd illvilja och ondska
så självdör småheten,
faller inåt mot sitt eget svarta hål 

okänt upphov
men
likgiltigt är inte liv