Pusselbit efter pusselbit...
Det mesta svalnar, men riktigt kallt kan det aldrig bliKärleken är ofta blind i början Vi går på en ödslig skogsstig, det finns ingen mer väg att ta Skogen ligger tät runt omkring, vi har bara varandra Du är den bästaste som finns, tröstar mig och vistar vackra ord i mitt öra när spökerna tränger sig på Plöstligt finns där två stigar, vägen har delat sig Vi har inte längre samma värderingar i livet, tycker olika Hur? Det som var så bra Vi beslutar oss för att ta varsin väg Lite kusligt i början med alla späkerna, men jag vänjer mig snart Hoppas det går lika bra för dig Om spökerna ger sig på dig spinger jag igenom all skog mellan våra vägar och slår ihjäl dem, annars gör det ont inuti mig Våra hjärtan har inte riktigt lossnat från varann, jag har fortfarande kvar några pusselbitar från ditt hjärta i mitt Lite ojämna kanter eftersom de inte riktigt passar, men det gör inget De gjuts snart ihop och svalnar Jag tror du har det bra, och nå\'n gång kommer våra vägar att mötas igen Kanske har vi växt ikapp varann, ibland känns det så Om jag har fel så kommer du i alla fall aldrig få tillbaka dina pusselbitar Efter den tiden har de slagit rot för evigt I så fall måste du ta hela mitt hjärta, och då tar jag ditt
Övriga genrer
av
osynlig
Läst 336 gånger Publicerad 2006-04-19 11:05 |
Nästa text
Föregående osynlig |