Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Pusselbit efter pusselbit...


Det mesta svalnar, men riktigt kallt kan det aldrig bli

Kärleken är ofta blind i början

Vi går på en ödslig skogsstig, det finns ingen mer väg att ta

Skogen ligger tät runt omkring, vi har bara varandra

Du är den bästaste som finns, tröstar mig och vistar vackra ord i mitt öra när spökerna tränger sig på

Plöstligt finns där två stigar, vägen har delat sig

Vi har inte längre samma värderingar i livet, tycker olika

Hur?

Det som var så bra

Vi beslutar oss för att ta varsin väg

Lite kusligt i början med alla späkerna, men jag vänjer mig snart

Hoppas det går lika bra för dig

Om spökerna ger sig på dig spinger jag igenom all skog mellan våra vägar och slår ihjäl dem, annars gör det ont inuti mig

Våra hjärtan har inte riktigt lossnat från varann, jag har fortfarande kvar några pusselbitar från ditt hjärta i mitt

Lite ojämna kanter eftersom de inte riktigt passar, men det gör inget

De gjuts snart ihop och svalnar

Jag tror du har det bra, och nå\'n gång kommer våra vägar att mötas igen

Kanske har vi växt ikapp varann, ibland känns det så

Om jag har fel så kommer du i alla fall aldrig få tillbaka dina pusselbitar

Efter den tiden har de slagit rot för evigt

I så fall måste du ta hela mitt hjärta, och då tar jag ditt




Övriga genrer av osynlig
Läst 336 gånger
Publicerad 2006-04-19 11:05



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

osynlig
osynlig