Solen den kom och gick

gömde sig omtänksamt bakom molnen

hon sa, att hon inte ville bränna min bleka hud

då blev jag glad

och molnen hopade sig i alla gråa nyanser som fanns

mörkt och ljust, tätt och tunt

blåste de över mitt huvud

då och då la de sig till rätta över mina tankar

och höll mig fast på balkongen

min kropp täcktes av moln

tills jag inte såg skillnad på mig och det gråa

regnet kysste mig tröstande

vinden smekte min kind

molnen kramades

och solen slutade vara omtänksam