Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Själens röda tundra




kura, ligga tättintill,

som visdomslandets vidd;

själens röda tundra

 

sköljas över vasst,

hårt, fult, skrämmande:

Lustas åtrås, sprängas,

 

leva blommors prunkan, doft;

sjunga havens dova

kärleksmelodier

 

måla hällars mjuka;

morgonvaknads droppar,

tunga, söta, starka

 

Våga hösten storma,

mana: Löven fria, vilda,

bjuda upp

 

till frihetsdans! Virvla nu:

flyg och dyk; min älskling!

Bortom

 

randen mellan blågrön

kyla; iskristallers smärta,

stelnad vålnadsvakt


Fri vers av Mia Bergenheim
Läst 235 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2015-11-20 18:49



Bookmark and Share

  Tillbringaren VIP
Så härligt att få läsa ett annorlunda diktspråk. Egen och vacker skrud på en i övrigt fin läsupplevelse.
2015-11-21

  Hanna Mari Wallin
poesi som lyser i sitt egna vackra uttryck.

Gillar!
2015-11-21

  Bossepoet från Österbotten
Jag ryck med och i färden över den tundra där slutet förväntas, men skriv hela tiden nytt...
2015-11-21

    ej medlem längre
Jag har nu läst denna dikt några gånger och på något sätt känns det som om sista versen saknas i denna. Det känns som om jag får ett frågetecken inom mig. Du har ett bra språk.
2015-11-21

    ej medlem längre
Hisnande vackert uttryckt!
2015-11-20
  > Nästa text
< Föregående

Mia Bergenheim
Mia Bergenheim