Hon pratar högt för att inte märka ensamheten
lite småstrunt när hon går runt och tänker stort
alienerad i avskildhet, skriver om sånt hon vet

ibland blir det tungt att bära, att hon gisslat sig
- drar sina dar genom dårskap
själens knaster när hon trampar på skärvor
- gamla lagningar av alabaster 

tiden blir en kattsvans som leker med sig själv
när nyfikenheten ägnar sig åt sånt den vill lära

ett lurvigt sällskap spinner en silverbro av ro
och hon inbillar sig att hon har lika många liv
att morgondagen kommer göra allt annat så litet