två tonårsflickor med en vattenpipa
och två koppar starkt sött kaffe
på en bar i Damaskus basarkvarter
välter världen över ända
med sina kepsar
tighta toppar
och bara fötter i vippande sandaler

de gamla männen
vid bordet intill
verkar oberörda
i sitt samtal om sakernas tillstånd

kanske är det bara jag
den fördomsbelastade västerländska modern
som häpnar över flickornas öppna närvaro
i dessa beslöjade omgivningar

luften är söt och kryddig
det är mycket hett
en åsna står bredvid ståndet
med brända mandlar

mattförsäljaren kallar mig madam
vill bjuda på te
mattorna silkeslena
doftande sjungande sagoberättande

resor gör mig förvirrad
inte ens min egen kropp
har rätt passform
jag är för stor och vit
och rädd för magsjuka
och min oförmåga att pruta

senare tänker jag
att jag borde ha köpt den mörkröda mattan
säkert barnarbete
men i alla fall
en sådan chans kommer aldrig igen