Så står tiden åter still
Är det detta som jag vill?
Ja! Jublar, sjunger mitt hjärta
Nej! Förnuftet skriker i smärta
Men eldar brinner i mitt blod,
sjuder, flammar, ger mig mod
Han höjer högt sitt svärd
och hugger sönder hela min värld
Jag möter honom med kniv
och skär sönder hela hans liv
Så mycket sorg och svek
sedan inget mer var lek
Men när jag hör hans röst
vaknar hjärtat i mitt bröst
Jag lever och älskar i varje sekund
svälter, dansar, sover ej en blund
När hans ord på mig kallar
finns inte längre etiska mallar
Syndigt, förbjudet, farligt
Fritt, vilt, tillåtet, saligt
Offer på altare i cedervitt,
tempelljus brinner, allting är fritt
Men är det till godheten vi ber,
eller till ondskan som vi ser?
Vår verklighet är så gjord
att inga drömmar kläs i ord
Och kanske är allt redan bra,
inget mer som jag vill ha
Men varför brinner då hela anden,
ådrorna, läpparna, livet, handen?
Brinner av längtan, het och vild
obarmhärtig, men förunderligt mild
Kanske minnet av en annan tid,
kanske rädslan för samma strid?
Första är ordning, kaos den andra
så tvingas vi åter att vandra
Plötsligt, i ljus, står allt helt klart
som jag borde ha vetat sen start
Att den eld som finns i mig
aldrig låter släcka sig
Sökandet efter att bli riktigt helad
gör mannen i drömmen sönderdelad
Ja, han har faktiskt ansikten två
för både ordning och kaos krävs ändå