Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Östan om sol och västan om måne





Min älskade,
är du orolig
för att havet är för stort
och vågorna för höga,
att känslorna vi bär
förvandlas till havsdroppar
som inte kan fångas
och att solen aldrig
skall gå upp samtidigt
i din värld och i min

Min älskade,
vad vill vi forma
medan tiden rinner bort,
sand mellan våra fingrar
En saga, en havsskumspärla,
en drömväv över världen?
Jag försöker nå din hand
medan himlarna synes mig öppna
och kanske räcker det
att verkligheten ser på

Min älskade,
var inte orolig
för att avståndet är stort
och livet är nyckfullt
Vi är ändå varandra nära,
på ett sätt vi inte förstår
Men jag önskar varje stund
att vi vore tillsammas
bortom hav om hav
under samma sida av månen




Fri vers av Aliah
Läst 523 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2009-05-12 09:36



Bookmark and Share


    Max Poisé
jäkligt snygg och befriad från högtravande romantik!
2010-04-06

    Alvar E. Andersson
Å, en så vacker dikt! Jag tycker särskilt om bildspråket från naturen, kanske speciellt vattenbilderna i första strofen. Rytmen är också speciellt vackert fångad i första strofen. Med sådan skön diktning kan man inte sakna varandra allt för mycket!

Tack!
2009-05-14
  > Nästa text
< Föregående

Aliah