Så vackra underbara ord
så tidlöst att jag förgås
för denna stund är jag gjord
och med förundran jag slås

du för mig till ruinens brant
i samma stund till himmelens ljus
du håller mig vid Universums kant
och släpar mig efter tonvis med grus

ord som gör mig trygg och hel
meningar som stoppar om mig om natten
stavelser som gör rätt till fel
men som visar mig magin och skatten

kan läsa fast ändå inte förstå
njuta av det ömsinta i poesin
så bruten att jag inte kan gå
och så borta i periferin

det finns ingen mer att beskriva
så enkelt, tydligt och klart
läser mer än jag vill skriva
för att det är så underbart.