Och en skog under huden kan ingen ta ifrån dig. Det var inget jag väntade mig. Foga sig. Men mer falla samman mellan stammarna. Vänta sig det bedårande där sprickan öppnade för sorgen. Att stanna där blev det enda alternativ jag hade. Hade jag vetat att jag gjorde det för kärleks skull hade jag kunnat stå ut. I skam blev allt vitt damm lämnat kvar. Vad var jag utan skrattet.

Allt du vill vägrar jag. Du säger jag ska vara lycklig. Straffet slår skoningslöst och momentet är tjugotvå.

Jag äger en skog. Den bor under min hud. En trollslända börjar träda fram inifrån. Hon är vacker och blå. Det var inget jag väntade mig. Att det skulle ta så lång tid.

Han säger att han älskar mig också. Och ändå vet jag inget om kärlek.