Vad jag inte visste var vem du var

innan jag kom in i ditt liv plötsligt

Emilia, stod du där med en kniv

du var bara barnet...

de värmländska skogarna gömde allt

din far kastade sig i vattnet

din mor for till Tyskland

din bästa vän flydde i vild panik

jag tog emot huggen knivhugg

som inte var menat mig...

de symboliserade desperation

ett rop på hjälp för en som dig

din hund slickade dina sår

Emilia, bara du vet varför du

skulpterade dina armar och ben

med knivseggens snittyta

men det slutade inte där...

skogen är blå gräset är rött

en som fäktats med skuggorna förstår

men för den som inte visste

Emilia gav de dig inget hopp

om att bli hel...

far din och din mor, de svek dig

nu har din vrede stillats

Emilia du finns inte mer

men död är du inte

tack och lov

du bytte bara namn...

och lever vidare i minnet

som en svart ros...