i ojämna andetag
stannar du så där

förundras över polstjärnan
den styrka den bär under molntäcket
som mitt varande låter sig

lätt i snön med röda stövlar
de som bär mig över myren
genom näckrosorna
min symbol för frihet

i kupade händer
föddes jag så där

ett ansikte aldrig reflekterat
som den yttre världen
känner sin spegelbild

konturerna bleknar
kärnan är skarp

jag har passerat