kallt,
vätan flyter floder,
is längs kalla kårar
och grå vy som föder ångest

vinden tränger igenom,
solen har gett upp sin kamp
brunlöven bildar täcke över det
som en gång var grönt,

kylan svarar inte,
skapar inga liv,
den bara tar, bedövar och släcker

regnet lägger sig på ytan
och sköljer bort minnen
som kunde värma

rädslan är inte mörker eller svärtan,
det är att se ljuset utan att få ta del av det,

betongträden som aldrig bryts vid storm
står rakt upp och längtar efter de färger
som nyanserar och skapar,

men det är kallt,
nordanvinden regererar över vidder,
bildar is på det levande döda och
hoppas på mirakel,

evighetsregnet upphör inte,
det slutar inte,

det spelar heller ingen roll hur många
höstregn du varit med om,
det är lika överraskande likgiltigt
var evigaste gång.