Midsommarnattens dom är hård
foten blott värker och molar
skymning tassande runtom gård
skalden på visorna gnolar
Gnolar och grunnar på livets lopp
smärtande sliten poetens kropp
dukar för sömnen under
slipper så hårdrockarns dunder

Midsommarnatten svinner fort
fäller sin blekaste slöja
skymning mattas vid Eos' port
himmelens drottning må höja
lumen och värma ens trötta ben
lyfta ur djupet sitt röda sken
skalden av fotvärken väckes
hoppet om lisa då stäckes