I min begreppsvärld finns det vissa onda egenskaper som alltid är destruktiva i lika hög grad som de är bekväma att använda för en strömlinjeformad retorik och politik. Dessa egenskaper utgår ifrån vårt "naturliga" beteende att samlas mot det som för oss som definierad grupp är ont (lejonflocken, grannbyn o s v). Vi definierar en gemensamhet för att stärka våra inre sociala band och för att som grupp ha en större kraft mot det "onda".
En av dessa i mina ögon onda egenskaper, poppar upp lite då och då i de mest skilda sammanhang. Vad är det för något i detta som jag reagerar på?

1. De inre banden. En individ som upplever ett hot försöker hitta och ringa in en homosocialitet för en viss grupp som han eller hon tillhör. En åsikt, en hudfärg, en kroppslängd, en dialekt eller ett språk, en tro blir en gemensam nämnare. En struktur bildas för gruppen för att ytterligare stärka sammanhållningen. Det bildas brödraskap, tatueringar, närmare band knyts till för gruppen viktiga attribut innebärande allt ifrån ryggtavlor på jackor till religiösa riter i syfte att ytterligare stärka en homosocialitet. Som företeelse är detta egentligen inget ont, sålänge som att varje individ själv, genom eget val och agerande, kan vara inom eller utom gruppen och att gruppen som sådan inte skapar nästa del, nämligen...

2. De yttre hoten. En antigrupp skapas. Ett hot som ska bekämpas, som är alltigenom ont. Ju mer konkret hotet är, desto lättare är det att samla en viss grupp mot det. De som på något sätt kan vinna på gruppens sammanhållning ser också till att inte bara förklara hotets vikt utan också dess skepnad. Det är alltid mycket lättare att definiera ett hot som en viss grupp, en viss färg o s v än som något abstrakt som inte är lätt att urskilja. I mina ögon är detta alltigenom destruktivt. Framförallt viljan att förenkla och generalisera en tänkt antigrupp eller ett hot. En viss attityd hos en del individer generaliseras genom att framkalla minsta gemensamma nämnare hos de individerna, t ex skostorlek, för att sen omfatta alla individer med just den storleken. Men det behöver inte bara vara en grupp individer. Det kan också vara bara en individ , läggning, klädesval, åskådning, en stat eller t o m en bok.

Genom historien har vi sett många solklara exempel på den destruktiva kraft som framkallas ur ovan nämnda begrepp. Inte bara Tyskland 1933-45 utan också efterkrigstidens NordIrland, Sydafrika, Israel, Kashmir, Rwanda, forna Jugoslavien för att bara nämna en handfull av hundratals. En eller ett par individer framkallar en homosocialitet samt definierar ett hot som är enkelt att se. Man kan också se det i sporter som t ex fotboll och ishockey. Tyvärr också i retoriskt lågkvalitativa sammanhang hos våra politiska partier. G W Bush har med sin förklaring av "Ondskans axelmakter" också gett ett exempel av en sådan kaliber som bara en "politiker" av hans rang kan ge.

Varför är detta destruktivt? Jo, för att det skapas ett tomrum. Det finns inte längre plats för individer som vill göra ett fritt och oberoende val. Om du inte är för så är du emot, inget finns där emellan. Och värre blir det när kriterierna för de olika polerna är på det fysiska planet och individens fria tankar och åsikter är satt ur spel. Därför finns det inte längre plats för en konstruktiv debatt och en intellektuell utveckling hos debattörerna. Det finns bara plats för hat, rädsla och förstörelse.