Jag vill minnas ditt ansikte
som ljuset ur en rökbomb
en sista blixt
innan ögonen är förbi
dina ord, de sista som ljuder
över den värld vi sedan mister

Jag vill minnas dig som de sista år
de som bränner ut vredens sista stund
Välkommen du långväga resande
från oändliga oceaner av enahanda bitar
Allt det vi haft skär du av i affekt

Du ringer in den sista vilan
utan att vi ens hinner
aldrig har vi hunnit
avskuret blir vår sista hälsan
så som den alltid varit

Så säg farväl nu
men skynda på
när det väl är dags
är det redan för sent