Tuppen sov ensam
I lidret

Ingen saknade honom
längre
När hönsorna var borta
med vinden

Men någon vindflöjel
I guld
Tänkte han inte bli

Än så länge.

Levde så glömd
I sin egna tuppalur


Väntade på det eggande
Miraklets Återkomst.

Vårdade ömt hoppets
Värpta längtan


Till hönsens eget
Kackel oriatorum.

Som i dröm han såg


Ahh! ack ljuva
Vårdagjämning
som skulle återuppstå!

Med Hönsa sprätt
och kyckling gult

Hoppas bara det nya
Hönshuset hinner bli
Klart i tid!