Den där känslan som aldrig vill ge sig.
Känslan av att magen ska vända sig ut och in
och kasta upp innehållet.
Känslan av att bli stel som en pinne och
som gör mig alldeles förvirrad och får mig
att drabbas av panik.

Tanken om varför han får gå vidare med sitt liv
som om ingenting hänt och ha möjligheten
att förstöra fler liv.
Tanken om varför jag inte dräpte honom
när jag upptäckte vad som hänt.
Om inte annat så i förebyggande syfte.

Som bara infinner sig när jag ser honom.
Mannen som förgrep sig på mina barn.