Blick är fast över vidd utanför

ett sorgligt fönster så längesedan gläntat

att ingen vill öppna det är inte konstigt

i detta väder är det inte väntat

för vem vill släppa våta tårar in dessa

ovädersdagar som så oväntat kom

vem vill ens glänta det oförställbara svåra

och vart ska vi ta vägen med alla dessa om

jag vet havet svallar igen och igen vid var kust

tro och hopp omgärda dem alla

men aldrig att vi tänkte död skulle bli lust

så fort vi lät persiennen falla

jag har slutat att titta ut mot

jag är inte tyst med vad det är jag vill

i vår värld ska inte hatet vinna solig himmel

den hör kärleken till