Med utsträckt hand och brusten blick

låg han där med ett kontrastens stilla regn

som sakta vätte hans smutsigan skinn

Skuggor från likgiltighetens rike

klev över och bevärdigade inte ens

honom med ett ögonkast

Den loppkliande byrackan från bortre hörnet av kvarteret

kom och släppte sitt morgonpiss

på tidningarna han låg på

Din utsträckta arm börjar skaka

och du lägger dej ner igen

En skugga petar föraktfullt med foten

undan din skitiga jacka som kommit

för långt ut på trottoaren

Alla rusar och ingen ser och jag iaktar på betryggande avstånd

Avståndet

Rädslan i allas ögon när dom vågar titta

Skammen som drar ner över deras ansikte

för dom inte vågar bry sej

Vad fan gör jag här, tänker jag desperat

Bland alla dessa människor som får mej att må skit

Som plockar fram min absolut värsta sida

Att vara en tigande betraktare som inte agerar

Så ynklig i min litenhet gör jag ett fånigt försök att rädda min heder

... genom att lägga en Qp-meny brevid liksom så där bara i förbifarten

Skulle dö av skam om han såg... och sa tack

Skyndar på stegen till hörnet av kvarteret

där jag gömmer mej bakom knuten

så han inte ser mej

Kikar sen fram som en spion

och får se pisshunden glatt viftandes på svansen

gluffsa i sej hamburgare och pommes

Jävla skithund, tänker jag

kränkt upp till hårrötterna

för vad

Vad ska nu rädda mitt dåliga samvete

Med en tung suck inser jag att jag nog är som alla andra

Jag är bara nybörjare än

Fortfarande i Ingemansland

Där man varken är

Skugga eller Gestalt