Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Egen bild Muséet i Péronne, Normandie - uppgrävt


Dödens åkrar

På dödens åkrar
bidade unga män
i sina skyttegravar
under första världskriget

Nu lyser gula rapsfält i solen
skönt doftande
fast jag kan också känna
en lukt av lik

En man i en traktor
kör sakta över ett annat fält
men plötsligt ser jag en skugga
svepa fram där

Vita vallmo
längs vägrenen
blir översköljda  av blod
och förvandlas till röda

Jag hör de döda ropa
ur jordens strupe
ordlöst
medan den bortvända solen
gråter stilla

De namnlösa
ville berätta något
för oss levande
men det var för sent


Fri vers av Eva Helene VIP
Läst 625 gånger och applåderad av 15 personer
Publicerad 2017-05-06 10:52



Bookmark and Share

  Bibbi VIP
Starkt.
2017-05-15

  Lars Hedlin
Starkt framtonat om liv från svunna tider...
2017-05-09

  Linda CH VIP
Fina formuleringar i en stark text om en hemsk händelse.
2017-05-09

  Anya VIP
Här varvar du vackra vårbilder med grym förödelse. Och det funkar sannerligen. Jaa ibland känns det som att det är försent....ingen lyssnar. Stark text!
2017-05-08

  anits VIP
Starkt och mycket berörande om det som hänt en gång, minnen som väcker tankar!
2017-05-08

  Marita Ohlquist VIP
Starkt berörande text som väcker tankar och känslor!
2017-05-08

  ULJO
Håller med ResanGenomLivet
2017-05-07

  Ewa-Britt Nilson VIP
Och krig pågår än...
Läs Wilfred Owens
dikter, dog 1918,
blev 25 år...
2017-05-07

  Monika A Mirsch VIP
'Åkrarna under vår färd'
"De namnlösa
ville berätta något
för oss levande
men det var för sent"
... att se och uppleva det osynliga,
alltid så nära,
... att i dikt delge det obeskrivliga,
du Eva är nära
du räcker mig din hand
i bedrövelse.
Och jag lägger tacksam
min hand i din.

2017-05-07

  Ingrid Trolle
En starkt berörande
dikt om det meningslösa
dödandet av unga män
skriven med stor inlevelse
och sorg. Dessvärre är
världen inte bättre idag.
Hur ska jordens befolkning
kunna stoppa dessa vansinniga
män som dödar för makt!
Tack för att jag fick läsa denna
viktiga dikt!
2017-05-06

  Bo Himmelsbåge
Djupt gripande bild av Krigens namnlösa och meningslösa fasor... där miljoner och åter miljoner människor fått sätta livet till, till ingen son helst nytta!

NÄR... ska mänskligheten lära sig att lösa konflikter på annat sätt, än att slå ihjäl varandra... som bara föder hat och hämndbegär och nya krig!

Särskilt djupt berörande i Din text,
är orden:
"Jag hör de döda ropa
ur jordens strupe
ordlöst
medan den bortvända solen
gråter stilla

De namnlösa
ville berätta något
för oss levande
men det var för sent"

Låt oss för Mänsklighetens och Jordens framtids skull, ta till oss alla dessa namnlösa dödas smärta o oändliga sorg... INNAN det är för sent...!



2017-05-06

  ResenärGenomLivet VIP
Det är skrämmande att människan aldrig lär sig...det finns fortfarande namnlösa som aldrig hinner berätta... en mycket berörande och viktig text...
2017-05-06

  Chawa VIP
"Jag hör de döda ropa
ur jordens strupe
ordlöst
medan den bortvända solen
gråter stilla..."

Trots gula rapsfält och tidens tand försvinner inte lukten...
De tre sista verserna är starkt gripande där slutorden manar till djup eftertanke.
Fotot griper också tag...

Tack för denna viktiga text och tydningen av det förgångna uppfångat med sensibelt sinne!

2017-05-06

    ej medlem längre
Hundratusentals stupade i ett meningslöst krig. Gränslöst lidande till ingen nytta, förutom stora ekonomiska värden som kunde använts bättre.
2017-05-06

  Salvation Pepper
Ett viktigt ämne som nästan aldrig tas upp.

Det är skrämmande vad dessa unga män/pojkar fick uppleva i deras liv på den här jorden.

Tack för denna dikt.
2017-05-06
  > Nästa text
< Föregående

Eva Helene
Eva Helene VIP