Att vara människa är inte alltid lätt...
att vara medmänniska tycks vara ändå svårare!
Vi går som robotar i vår vardag
och inget blir gjort utom just det vi är programmerade för,
men jag vägrar ställa mig i denna vardagskö
jag ser och jag reagerar med frustration, ilska och sorg...

Se din medmänniska längst med vägen,
sluta ignorera och låtsas blunda för den krassa vardagen,
människor runt om oss mår dåligt och blir illa behandlade
av myndigheter och instanser, som totalt tappat fokus!
Jag vägrar inordna mig under jantelagen!
jag ser hör och vill reagera, det fullkomligt väller ut kraft från mig.

När jag ser den framsträckta handen med en sorgkant under naglarna
och hör en trött sorgsen röst be om en slant till en säng att sova i
ser den uppgivna minen i personens ansikte och noterar tomma ögon,
då blöder mitt människohjärta för den personen
och jag vill bara ta dem i famn och ge dem den kram de inte fått,
och inte längre förväntar sig eller orkar be om!

Så snälla du min bästa medmänniska, jag ber nu här och nu
att öppna ditt sinne och ditt hjärta, och gör något som ger dig
en värme och glädje som inte går att köpa för pengar eller materiella saker...
SE den medmänniska du annars väljer att ignorera,
var inte rädd för att visa att de syns och finns och förtjänar något bättre,
Du kan vara den som ger dem livet och hoppet tillbaka!!!