Kärleken är hans namn!
Ensam, uttråkad, frusen halvligger jag i min gamla obekväma soffa framför en dålig film på TV:n.
"Pling Plong!"
"Oj VEM kan det vara.. så här sent om kvällen?" Jag suckar tungt, reser mig upp, går ut i hallen. Tittar ut genom dörrögat.
Där står HAN!
Jag har aldrig sett honom förr, men jag VET att det är han! Med plötslig iver låser jag upp dörren, öppnar den på vid gavel. "HEJ!!! Kom in! Välkommen! Du är efterlängtad!"
"Tack! Så härligt", svarar han och ler brett och varmt mot mig.
Han stiger in, tar av sig skorna, sin jacka.
"Äntligen är du här! Du stannar väl?" Jag söker svar i hans blick.
"Absolut! För alltid!" Han tar mig i sin famn och drar mig hårt intill sig.
"Underbart!!!"
"Mammaaa!!! Mammaa! Jag går nu!"
Vad nu då? Jag känner det starka morgonljuset skära mig i ögonen. Kisar nyvaken på min dotter som står i dörröppningen till sovrummet.
"Okej, Snuttis! Ha en bra dag!"
Vart tog han vägen? Vart tog han vägen?
NUUU!!!
Prosa
(Novell)
av
Pulsatilla
Läst 680 gånger och applåderad av 4 personer Publicerad 2006-06-08 01:21
|
Nästa text
Föregående Pulsatilla |