Gud, jag är en av dina svagaste tjänare. Och när jag säger det kan du lita på att det är så. För antingen är min analys korrekt, eller också är mitt självförtroende väldigt svagt, eller också säger jag någonting annat än vad jag verkligen tror, och då lider jag av högmod, Gud. Vilket utav det som nu är sant, det vet du nog bäst själv. Men Gud, nu när du vet hur det ligger till, kan du inte hjälpa mig lite? Kanske skicka mig på ett andligt gym eller så? Alla andra här skrattar åt mig. Och Gud, det är inte sant som de säger, att det som inte dödar dig gör dig starkare. Ibland måste man få bli lite bortskämd. Lite klemad med. Jag tror att om du bara ville, så skulle du kunna hjälpa mig lite, bara tills jag kommer på fötter igen. För trots att mitt liv inte suger, så kunde det vara mycket bättre.

Jag skulle vilja ha lite mer talang. Och lite mer karisma. Lite mer kompisar. Och lite mer flickvän. Lite mer kvadratmeter (gärna i Majorna). Och lite mer pengar (eller kanske mycket mer). Jag skulle vilja ha lite mer mod. Och lite mer moral. Och sen Gud, om du har tid över, kunde du gärna få komma och prata ett tag och ta en fika ihop. Det finns så mycket jag skulle vilja fråga om. Du skulle kunna vara min stödperson. För jag tror att du är en sån där som är bra på att lyssna och kan komma med konstruktiva förslag.

P.S.

Det där de säger att du gjorde mot Job, det har jag aldrig trott på. Visst blir man less på sånt skitsnack?!

P.P.S. Idag var jag på ett bröllop, det andra någonsin. Efteråt sjöng vi karaoke. Jag sjöng sämst. Fy fan vad det var kul! Har du provat va sämst nån gång? Det är rätt schysst. Gud, jag är gärna sämst om du bara låter mig njuta av det. Puss. D.S.