Gruvar mig för allt som flyttas framåt, inget lämnas här, där jag är. Golvet undergrävs, väggarna vittrar, taket trycks in, en sidoeffekt från andras omstrukturering. Som Janne Långbens husvagn omformas rummet, syret försvinner med kärleken.
Inte ens hoppet om att hinna ryms i vad som återstår.