Hon satt där i fönstret som en liten fågel
Redo att ta av
Väntade på flygplanen som for förbi
Hennes pappa var pilot
Men han hade aldrig satt en fot hos henne
Han var jämt i himlen sa mamma
Hon undrade ibland
Varför han inte sökte upp henne
Men det var ett himlansch liv
På marken var man redan störtad
Så hon tänkte att han nog hade det bättre där
I det blå