Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ensamheten

 

Ensamheten är så stor när vi ses
Som ett magplask
I en bassäng med cellofan
Jag kan se alla blommor vi aldrig berör
Din undran drar aldrig undan min lugg
Lägger den bakom örat
Din undran sträcker sig aldrig
Den är förkrympt
Jag har försökt så många gånger
Sökt dig
Men du går runt i boetten
På ett tidtagarur
Så varför skulle jag boka
Mer av ditt dyrbara
För att sitta bredvid

 


Fri vers av KattenKin VIP
Läst 502 gånger och applåderad av 30 personer
Utvald text
Publicerad 2019-04-07 20:39



Bookmark and Share

  Stanley Rydell
Slås av den skickliga leken mellan tid och plats i slutet. Faller också för ”Din undran drar aldrig undan min lugg” - om att vara sedd versus förundran.
2019-05-24

  Engel
En sorts integritet. En flytande beskrivning av allt det vi inte vill upprepa, men ändå gör.
2019-04-25

  Stanley Rydell
Mycket stark känsla och som jag upplever undanhållen vrede, förmedlat i mycket verksamma bilder! Särskilt fint boetten ...!
2019-04-10

  Lars Hedlin
Stark och djup i känsla och beröring!
2019-04-10

    Elisabeth Nilsson VIP
Vilken sorg, att inte nå fram till en älskad människa, som mest är ett tomt skal. Du skriver om detta med skärande smärta.
2019-04-08

  Poeten Salvador VIP
Bassängen vsr en fin bild
2019-04-08

    ej medlem längre
Traumatiskt att inte nå fram, inte nå in till någon som gått vilse i själens vindlingar. Sorg och saknad över något som varit men ej mer är.
2019-04-08

  Blomma-Stjärna VIP
Bra skrivet om sorgen att inte bli nådd eller kunna nå fram - så jävla sorgligt det kan bli ibland
kram
2019-04-08

  Nanna X
Blommor bör beröras. Om det är på riktigt.
2019-04-07

  Per Teofilusson
Vanmakt och sammanbiten vrede. De sex första raderna är ren njutning.
2019-04-07
  > Nästa text
< Föregående

KattenKin
KattenKin VIP