Du var så praktisk när du sa det
Vi var så blottade
Vi låg där och höll om varandra
Ingenting höll oss ifrån varandra
Ingenting var mellan oss
Vi var så oskyddade
Så oskyldiga
Jag var så sårbar
Hade visat dig mitt innersta
Du höll mig hårt
Solen silades in genom din persienn
Spelade i ditt ansikte
Vi var förstörda
Jag ville gråta och skrika av lycka samtidigt
Du öppnade din mun
Jag tittade på dina läppar
Säg inget, bad jag, var tyst!
Men du sa det
Och det lät så praktiskt
Att jag förstod
Smulades sönder i dina armar
Krossades av dina ord
Jag skämdes
Gömde mig för dina sökande blickar och milda händer
Men när du tog min hand den där dagen i November
Lagade du mig igen
Jag blev hel.