Den 29 januari öppnade du dina ögon
tänk du såg bara svartvit på den tiden mormor
men tänk du har upplevet så många generationer
du växte upp i ett litet samhälle som heter Molkom
där du jobbade som städerska och tänk du träffade morfar
ni levde man och hustru i många år och skaffade två döttrar
Gun-Britt var den förstfödde sen kom Ingrid
så okloka dom måste ha varit när dom var mindre
för dom trodde någon av dom var adopterad


Du och morfar fixade sommarstugan som vi äger idag
ni skeppade hit huset med hjälp av traktor över isen
för många år sedan men tänk det står kvar än idag
du älskade att vara där - kunna gå ner till sjön och ta ett bad
ta ett steg ut i naturen och kunna plocka svamp och bär
lite isolerat kanske det var men du hade ändå småkrypen


Morfar hittade någon annan som såg ut som en skata
du satt där själv med Gun-Britt och Ingrid
men du klarade det - dom är stora flickor idag
och tänk dom har egna barn som i sin tur har egna barn
du hann aldrig se Magnus som blev pappa till lilla Felicia
men hon är verkligen en fin flicka - pappa upp i dagen


År 2000 krånglade hjärtat - det enda som hjälpte
var om du opererade dig och det var ju det du gjorde
du åkte till Örebro och där låg du nersövd i tre månader
med slangar och allt det var inge kul att se dig då mormor
men du klarade det - trots att du var så skran och svag
du vaknade upp och kämpade på trots du bara vägde 37 kg
det gick långsamt till ett bättre liv men du klarade det


Du blev som en helt ny människa efter operationen
jag minns när du berättade att du inte kände igen min bror
du trodde han var brevbäraren
jag skrattar bara åt tanken än idag
men mig mindes du - jag som är familjens lilla ängel sa du
du som alltid hade godis i sällskaps rummet
man gick och tog en Åsa-Nisse tidning och satte sig där
och började läsa och knåpra på godiset - det var tider det


Men så kom den dagen jag fick samtalet av min mamma
du hade fått åka in på akuten för du hade svårt att andas
den 11 febuari var den sista dagen du var medveten
dubbelsidig inflammation och en massa saker hade du fått
du låg nersövd och fick medicin på gång efter gång
man kände hur det knep i bröstet när man gick in i rummet
där man såg dig ligga - dina smala och rynkliga händer
ditt svarta och krulliga hår - du såg så fridfullt ut


Hela familjen och släkten vakade över dig i en hel vecka
satt i väntrummet bara för att vänta på att du skulle gå bort
det låter hemskt nu i efterhand när jag tänker tillbaka
men den 4 mars kl 6,40 kom sköterskorna
dom sa att vi skulle komma och alla gick in till dig
vi stod runt sängen och bara tittade på dig
jag såg på monitorn där man ser hur hjärtat slår
och jag såg att bara var ett rakt sträck men jag sa inget
jag kände bara en stort tomrum i mitt hjärta
sköterskan sa att du hade gått bort mormor
du hade tagit ditt sista andetag med hjälp av respiratorn
alla brast i gråt och ingen sa ett knyst till varandra


Sköterskorna gjorde ordning dig
fixade håret och allting
för att vi skulle säga hejdå för sista gången
jag minns att jag sa till mamma att jag inte klarade av det
men jag gjorde det - jag gick in och satte mig på stolen
bad sedan alla gå ut därifrån så jag fick sitta där själv
tog din hand - höll om den hårt - då föll min första tår ner


Vi åkte till morfars grav efter att vi hade sagt hejdå till dig
för morfar gick ju bort 1996 men vi åkte till hans grav
på han sten satt det två fåglar som sjöng och kvittrade
som att nu är du och morfar tillsammans igen
jag stod där när solen tittade fram bland molnen
prasslade i träden och alla fåglar sjöng som aldrig förr
som att du äntligen har kommit hem






Jag saknar dig mormor