Jag sitter på en bänk i en skit trist grå och ful tågstation med en ros i min hand och väntar på \"Han\".
\"Han\" sa att \"Han\" skulle komma 17:00 och nu är den tråkiga järn klockan på väggen 18:00, jag funderade på att ta nästa tåg hem men jag tänkte att jag kunde vänta en stund.
Jag tittar ner på min skor och sprattlar lite med dem, då hör någon som harklar sig jag tittar upp och hoppas på att det är \"Han\" som äntligen kommit, men nej det var inte han, utan en annan kille som sitter på bänken framför mig och han vinkar så mycket han bara kan, tönt! tänker jag för mig själv. Jag vänder bort huvudet och lotsas att jag inte såg att han vinkade åt mig.

Då hör jag hur han går emot mig och ställer sig framför mig.
- När någon vinkar, vinkar man inte tillbaka då?
- va? Jaha, ursäkta visste inte att du vinkade åt mig.
Han visste att jag ljög, sååå dåligt.
-Aha, okej,Varför sitter du här då? Jag har iaktagit dig i ca en timme nu och du har inte gått någonstans.

Jag tänkte verkligen inte stå till svars för den här främmande killen, men han visste ju ändå inget om mitt liv i övrigt, så vad skulle det skada att berätta?
- Igentligen har du inget med det att göra, men okej, jag har chattat med en kille på internet i ca 3 månader nu och vi bestämmde oss för att vi skulle träffast här ikväll och han har fortfarande inte dykt upp efter en timme.
- Han kanske är en psykopat? och därför han inte kom är för just nu håller han på att stycka en annan ung tjej som han lurat till sig på nätet.
VA?! vem tror han att han är? Vilken oförskämd snorunge! Han kallar min kille en psykopat!
- Ursäkta! Men du kan ju lika bra vara en pykopat!
- Jo jag vet, jag heter Psykopaten-Rikard.
Han stäckte fram sin hand, jag visste inte om jag skulle ta den men jag tog den i alla fall.
- Ronja.

Han släppte min hand och nickade.
- Jaha Ronja och den vackra rosen är till honom vd jag kan förstå.
Jag fingrade litepå rosens bland och stirrade tomt ut i luften.
- Ja det var väl det.
Jag och Rikard satt tysta där på bänken ett tag, sedan avbröt han tystnaden.
- Ska jag berätta varför jag sitter här?
Jag suckade och var igentligen inte ett dugg intresserad, utan svarade ironsikt.

- Jaaa, snälla berätta.
Rikard ställde sig upp framför mig, han var ganska stilig när man såg honom upp ifrån, mörkt hår gröna ögon och sky hög, kanske var runt 24-25 år.
- Jo så här är det, jag har suttit och väntat här i 3 år på min livs kärlek.
- VA?! I sträck?
- Nej dummer, jag har en hund som bor i min lägenhet och om inte jag skulle åka hem och sova och mata honom skulle han nog dö.
- Men är du inte rädd att du ska missa \"Din livskärlek\" när du åker hem och sover? Jag menar, det kan ju ha hänt att hon passerat redan.
- Nej nej, jag känner på mig om jag missat henne och när hon kommer ut ifrån tåg dörrarna och hon ser mig kommer hon springa in i mina armar och jag kommer ställa mig ned på knä och fria till henne.

Han fummlade efter något i sin ficka och fick upp en ask, Rikard öppnade asken och ställde sig på knä och friade till en lycktstolpe, sedan ställde han sig upp igen och gick emot mig och sträckte fram handen.

- Dansa med mig!

Han måste skämta, jag tänker inte dansa med honom.
- No way! jag tänker inte dansa, jag kan inte dansa.
Men efter att jag erkännt att jag inte vill skämma ut mig och efter att Rikard hade sagt att \"Han\" jag väntade på inte skulle komma och att jag inte skulle kasta bort hela min kväll, så gick jag med på att dansa med han.

Han tyckte min kropp emot sin och jag lade mitt huvud på hans axel.
Sedan började han sjunga i mitt öra, och det lät så hemskt att jag inte kunde hålla mig för skratt, han lyfte på huvudet och såg förbryllad ut.
- Du skrattar?
- Snälla Rikard sjung inte, dansa bara.
Han höjde på sina ögonbryn och nickade.
- Okej då.
Vi fortsatte dansa ända till mitt tåg hem kom, han kramade om mig och jag gav han min ros som igentligen inte var menad till honom.
- Tack, han luktade på den och log.
- Du förtjäna den mer än den fucken som övergav mig, det är jag som ska tackar.
Jag vinkade åt honom och hoppade in i tågvagnen, jag tittade ut på tågstationen och såg Rikard stå där fortfarande med rosen undernäsan och log. Jag vinkade och han viknade tillbaka.
När tåget började rulla, slogs jag plötsligt av en tanke.

Tänk om det var \"Han\".