Jag hatar att se dig plågas.
Slangarna i din arm, sitter också i min arm.
Att se dig plågas plågar mig.
Om du dör, dör jag.
Gud kan väl inte vara så grymm att han tar bådas liv?
Mitt hjärta sprängs, så många kännslor och jag kan bara hantera en åt gången.
Sorgen tar över min kropp.
Den växlar mellan, kärlek och sorg.
Så djupt in sjukna ögon, så blek hud.
Har du redan lämnat mig?
Din munn ler men ögonen är ett litet barns som tappat bort sin mamma.
Jag vill ta din hand i min och säga att allt ska bli bra.

Men jag kan inte ljuga i våran sista stund.