snälla sluta få mig att tänka.
Du är ju förfan utan plånbok vad kan du då skänka?
Ge mig då lite äggskal, jag går här ute på gatan som en ensam nattmal.
Nattens lilla fjärill som blir biten av natten.
Jag känner av ruset, jag dör av ljuset.
Mina vingar mig inte vill bära, jag faller mot marken \"hur ska jag klara det hära?\"
regnet och mörkret gör mina vingar tunga.
Det är visst så att vissa dör gammla andra dör unga.
Nattens fjärill finns inte mera människor satnnar och säger \"det finns ju flera\".
Men om denna lilla fjärill inte var som alla andra på himmlen bland stjärnor den nu får vandra.