Jag var en ambulans som barn
syddes ihop i all hast
kaststygn och några kors i taket
mamma hade inte en chans
hon hade ju den där karln
det var kärlek banne mig
stor var den, de ville investera
bli flera
omaket i slottsgemaket
på fjorton bast
rymdes inte där något mera

Jag var uppochner och bakochfram
vände in och ut på världen
som en sparbössa
trodde mynt skulle trilla ut tillslut
jag var ett spån
som fick alla att fundera lite mera
över sin skam och var den kom ifrån

Jag var ett blåljus
en böld i stället för ett barn
blålila av köld
drog jag nätterna närmare mig
nere på stan
Ole Dole Doff
off på rus
man vill inte tänka
när hjärnan är ett spökhus