*  *

[1]

*  *

vår tomte, vår tomte
förtrollats till häst,
ett travande väsen
som frustar som bäst


det kom sig helt hastigt
vi såg ingen gest
dock hördes nån hosta
och mässa likt präst


nu barluvad tomten
farväl tar av höst,
gör snöfall av havre
- vad kör han härnäst?

*  *

[7]

*  *

nu jultomten, gultomten
ställd inför guldram
ser solfläcken, strulstrecken,
skakar sin hästman


hans konung, ej honungen
doftar som saffran
med halvtyska franskfraser :
Haffa försvunnen!


vår riddare, räddare
återtar livsmod
så systerson, mosterlån
återges isslott


i högsta hörn vaknar björn,
klappar behöver
när tomten bär allas bär
tvärs över älven

*  *

[3]

*  *

jullängtan framlider
trähästen fortskrider
saktmodet bortrider


      träskor bliva skridskor
      fyrbent bliver trebent
      mattblick blir helt blankskir


glänsande isdansen
gnäggar åt grissvansen
glöggar runt risgröten


      tomten spanar älvan
      vackrast längs med älven
      välver sig i spegeln

*  *

[21]

*  *

kanelstänkta kvinnan i snövit kristyr
förväntar sig kyssar från glad tjugofyr

slått fast sina änglar och pimplat hans glögg
tills skallen for ut genom skorstenens glugg

i underligt allvar hon skrattar likt sol
far raskt över seklet på dubblaste stol

som stökigt försök konvertera till Krist
tycks tomten ha nog med att finna rätt kvist

i granrisets fuktiga, febriga slott
han tar hennes hästsvans och snörar omlott

så skrider de samfält mot glimmande ö
längs tjärnfrusna sagan där mörkret skall dö

*  *

[13]

*  *

[min omtrollade text från "Bereden Väg För Herran"]

Han red sin väg, den hästen
ur askan bort i snö
Farväl han tog av prästen;
brann upp likt hö - ej död

Trefaldighetens fjärde
av älvans ljus han lärde
Förtrollning brytas kan
om komma tomten fram


Längs varje by han skrider
likt syndfull stalledräng
Sprid psalmer! Knyt upp skridskor!
Klä av oss! Marsch i säng!

När höfter älvan vrider
han jublar, hostar och strider
Förtrollning brytas kan
om komma tomten fram

*  *

[22]

*  *

två par skridskor
  på skilda håll

blev en släde
  med samma golv


for mot stjärnan
  i full galopp

närmar glimtar
  varandras kropp


smälter tomtar
  tar bort all tid

rimmar rummet
  i saligt glid

*  *

[24]

*  *

och sista luckan funnes ej
för nästa trappsteg låg jämt där
på lur likt klapparnas mystär
då nissen går från grej till grej


av omslagspappers blanka snö
han rev små flingor, ivrigt lugn
beströdde slottsgolv, evigt ung
när glädjen födas, gråten dö


Gudinnan var en riktig häst
att ridas längs varenda sal
stod underbarn i ingens bal
de drömde sist som drömde bäst


om tomten kom just detta år
han sätter runda varma spår