KÄRRINGFÅGELN

Hon är en kärring
mot en ström
Hon simmar i ring
runt sin dröm

Hon står emot
den norm
som är ett hot
i uniform

Men hon bryter
ej mot myter

En å tycks mynna
mot ett stort hav
och den lilla grynna
som drömmen gav

I rädsla för en flock
och dess unkenhet
dras hon till skrock
i sin försjunkenhet

Dom ryter
och skryter

om en stor gemenskap
som är gemen vänskap

Det värsta är dock
att denna jätteflock

aldrig tycks bryta
någon vattenyta

Grynnan är hennes hopp
och den dröm som återstår
men nu krävs ett dopp
innan Atlantis återuppstår

Det är med dödsförakt
och i en våldsam takt

en kärring försvinner
och en grynna vinner

Och när hon angör
är det bara hon som hör
att Atlantis stora hamn
kallas för “Kärringfamn”