Myten är det sista som överger oss.
Kärringfågeln
KÄRRINGFÅGELN
Hon är en kärring
mot en ström
Hon simmar i ring
runt sin dröm
Hon står emot
den norm
som är ett hot
i uniform
Men hon bryter
ej mot myter
En å tycks mynna
mot ett stort hav
och den lilla grynna
som drömmen gav
I rädsla för en flock
och dess unkenhet
dras hon till skrock
i sin försjunkenhet
Dom ryter
och skryter
om en stor gemenskap
som är gemen vänskap
Det värsta är dock
att denna jätteflock
aldrig tycks bryta
någon vattenyta
Grynnan är hennes hopp
och den dröm som återstår
men nu krävs ett dopp
innan Atlantis återuppstår
Det är med dödsförakt
och i en våldsam takt
en kärring försvinner
och en grynna vinner
Och när hon angör
är det bara hon som hör
att Atlantis stora hamn
kallas för “Kärringfamn”