Utan bedövning
skrikande som ett djur i slakt
födde jag dig
en kväll i november
på kvinnokliniken i Lund
En sista, förtvivlad värk
pressade ut dig i ljuset
klibbig av blod och fosterfett
men hel och utan skavanker

Jag glömmer aldrig

tyngden på min mage
doften
spädbarnets blick, outgrundlig
läpparnas båge

Förundrad betraktade jag dig och insåg
att du nu fanns i världen
att du skulle finnas
så länge jag fanns

Profylaktisk behandling
valfri smärtlindring
och patienthotell för nyförlösta
fanns inte då
Inte ens ultraljud fanns!

Rått och brutalt var födandet då

Det är ett mirakel
att föda ett barn
ett mirakel som vi med tiden
lärt oss att bättre hantera

Men lyckan jag kände
den kväll i november
när du kom till jorden
kan knappast bli större